Svarar

Fick en kommentar om hur jag tänker om mitt barn och min ätstörning.

Självklart så vill jag inte att mitt barn ska ta efter mig när det gäller maten. Min ätstörning grundar sig i att min mamma hetsade ner mig i vikt när jag var yngre och även nu.
Jag vill inte att min lilla tjej ska ta efter mig. ( Hon blir 1år om en månad)

Självklart så VILL jag bli frisk eller vad jag ska kalla det. Jag vill inte att hon ska ta efter mig när hon blir äldre. Och för att komma ett steg närmare att sluta med min fixering så ska jag träffa en psykolog. Jag kanske inte kommer att bli av med min ätstöring helt , men kanske kan göra så att den inte är lika extrem som nu.

Och absolut , jag tänker på hur min ätstöring kan påverka min dotter varje dag. Även om det kanske inte gör så mycket så ser jag alltid till att inte träna när hon är vaken utan gör det när hon sover. Pratar inte om min vikt eller hur jag ser på min kropp runt hennne. Inte alls öppet , skriver mest här om den.

Som tur är så är hon så liten än och innan hon blir så pass stor så hon tar efter mer och mer av mitt beteende så hoppas jag på att jag slutat med min extrema fixering. Och jag är ju ett ministeg på väg då jag faktiskt har sagt ja till en psykolog för hjälp med min viktfixering.

Kortfattat så vill jag ju att min dotter ska ta efter det som är bra , inte den här sidan som jag har. Därför så är ju i grunden min plan att bli av med minätstöring innan hon blir större. Även om det kommer att ta tid att hitta en balans. Därför ska jag försöka åtgärda det redan nu.

Kommentarer
Postat av: M

Sv. Tack =) Men det är ju det, det blir nestan en hets. Klarar inte av pressen att äta mer och mer och MER. Så nu ska jag skuta. Ligger på 1000 endå (cheescake efter middagen :( och godis) Men det går lika bra det =)



Lycka till med psykologen, är glad att höra att det är nån i denna skruvade delen av internet som vill bli "frisk" <3

2012-01-14 @ 23:24:03
URL: http://dontforgettoflyaway.blogg.se/
Postat av: Sophie

Tack för svaret :) Och jag hoppas verkligen att du lyckas ta dig ur sjukdomen, både för din och för din dotters skull.



Lycka till med psykologen!

2012-01-15 @ 12:46:21
URL: http://sophierundgren.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0